Sporadiskt

Något som görs sporadiskt, det är bloggande. I alla fall i mitt fall.

Inflyttningsfesten, den 24:e februari, då hände något med datorn. Den dog och ville inte hitta operativsystemet. Vadan kan detta bero på, frågade sig vän av ordning. Kruxet var ju att det var en Hem-PC från min gamla arbetsgivare, för vilken jag inte betalat något sen jag slutade där, så supporten kändes utesluten. Efter att diverse kunnigt folk kikat och kommit med råd framkom felet att datorn inte hittade hårddiskarna. Jag pekade vänligt, men bestämt, på båda hårddiskarna, men datorn fortsatte envist att ignorera mitt tredje längsta finger (ringfinger och långfinger är längre). Nåväl, jag gav upp och ringde supporten. De tog glatt emot min beställning och felanmälde datorn. Samma dag som detta skedde fick jag ett utköpserbjudande på datorn. Ett bra sådant också. Efter två veckor hos doktorn kom datorn hem igen, och synen hade förbättrats, ty den hittade diskarna igen. Kablage var även bytt och BIOS uppdaterat. Tyvärr hade de rensat en hel del, men de hade sparat alla drivrutiner, det som hade försvunnit var mappen med bilder, CV, uppsatser och annat. Musik, filmer och spel fick däremot ligga kvar. Bör jag förvänta mig en razzia från Antipiratbyrån?

Vad mer har hänt sen sist? En hel del att göra på jobbet i alla fall. Det är i och för sig skönt, med tanke på hur trist det var att sitta på en kvalificerad stabsfunktion och bara bli tilldelad vaktmästaruppgifter mot slutet på förra jobbet. Snacka om lyft på alla sätt att byta jobb.
Grillsäsongen är invigd ordentligt, vilket tyvärr innebär att förrådet av körsbärsträkvistar börjar ta slut. Grillning har skett, både direkt och indirekt. Även vin och drinkar har druckits till. Och någon enstaka öl.

Nu när det återigen finns dator hemma kommer mina rader flöda ut i etern oftare, vilket förhoppningsvis gläder mina trogna läsare.

Mycket skriverier om hatattacker mot bloggare, bara för att Linda Skugge lade av. Är man en offentlig person som skriver för en skräpblaska får man nog tyvärr stå ut med lite knäppgökar som lämnar kommentarer. Men, det känns som en avancerad variant av toalettklotter på skolor. Den som har besökt toaletterna på Stockholms Universitetsbibliotek undrar nog vad det är för högre utbildning som pågår där. Dock roande att läsa när man är trött på kurslitteratur.

Nog med irriga kommentarer för idag, jag tänkte bara säga att jag är tillbaka. Som årets slogan säger: Vi är överallt!