19 augusti 2005

Helgdags

Äntligen är fästingen borta. Den på hakan hade Rufus tagit bort själv, så den ligger väl och lurar någonstans i lägenheten, det lilla aset.

Det stod på bruksanvisningen att fästingsnaran tog bort fästingar snabbt och smärtfritt och utan obehag. Förutom att första lassot bara drog ut päls gick det helt OK, men frågar man Rufus verkade det inte vara helt utan obehag. Undrar hur de kommer fram till sånt? Skickar de ut frågeformulär till de som har använt snaran för att få ett bra underlag till vad de ska skriva på förpackningen, eller blir det lite som Vi5 på baksidan av Aftonpravdan? Jag kan tänka mig hur det skulle se ut.

Rufus, nästan 5 år
Dagdrivare
Hägersten


"Det började med att husse
försökte locka mig till en konstig
pryl. Jag lade mig under soffan
och glodde på honom en stund. Då
suckade han uppgivet och gick därifrån.
Sov en stund! Gick och lade mig på mattan
och sov. Upp och kela en stund med husse,
som helt plötsligt gör en halvnelson på
mig och pressar ned mig i soffan. Fram tas
ett tortyrredskap, som ser ut som en
grönvit penna. Den fästs på min rygg,
vrids om, och är rätt obekväm. När jag
är färdigtorterad blänger jag
på husse och rättar till min päls.

Redskapet får 1 klo av 5 möjliga."


Skönt med en kväll hemma igår, det var ett tag sen. Somnade redan kvart över tio, kommer inte ihåg när det hände senast. Fick trevligt SMS, fortfarande osäkert vad som händer, men en bra början.
Antar att detta kommer leda till att mitt beteende kommer klassas som hemligt, återigen, men det kan jag leva med. Som den positiva cyniker man är har man slutat ta saker och ting för givet.

Helt oväntad dödsruna imorse. En brusten, och saknad, länk i kedjan.

Imorrn är det dags för 50-talsfest. Ska bli kul. Fester är kul!

Ikväll är det planer att ta sig över till David och provsmaka hans nyinköpta förråd.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Stackars lilla Rufus :(
Klia honom bakom örat från mig.

22 augusti, 2005 22:55  
Anonymous Anonym said...

Jag är lite sent ute, men helvetesvecka på jobbet och sånt... Nå, det jag skulle säga var att du kan höra med syrran eller David. De har ju en del erfarenhet med fästingar och säkert tips också. Har för mig att syrran talade väl om den där plockaren som ser ut som en liten kofot, men jag kan minnas fel.

Ge kissarna en stooor kram från mig! Om jag inte visste att jag skulle bli alldeles snuvig av det skulle jag vilja ha dem här nu, borra ner ansiktet i pälsen och sen somna med dem på magen...

24 augusti, 2005 22:25  
Blogger Johan said...

Jess>> Rufus är kliad och kramad.

Yngve>> Jag köpte snaran, den funkade bra, men troligtvis inte helt smärtfritt...

Katterna är kramade, och de finns alltid tillgängliga för dig, det är ju dina också.

25 augusti, 2005 16:24  

Skicka en kommentar

<< Home