Tillbaka i fabriken

Såja, då var den här sommarsemestern slut. Vilken tur jag har som återigen prickade in regnperioden. Började jobba igår. Hade några enstaka mail (180 stycken). Längtar redan till nästa semester, men det är lyckligtvis lite mjukstart, först nästa vecka allvaret sätter igång. Ska i och för sig bli skönt när det blir en del att göra, men det är ju ändå roligare att vara ledig.
Vad har jag då gjort under semestern? Inledde med Arvikafestivalen, för att sedan vara hemma en vecka, och sedan var det dags att åka till landet, för att efter det vara hemma ytterligare en vecka. Jag har tillbringat dagarna med att försöka göra så lite som möjligt och bara ta dagen som den kommer. Fantastiskt skönt. Det har även hänt att det har blivit en eller annan öl, eller eventuellt några glas vin. Semesterlivet har inte varit hälsosamt, även om jag lyckats tappa några såna där kilon.

I helgen var det fullt ös. Var på Necronomicon i fredags, det blev en hel massa folk som jag inte sett på länge, vilket gjorde att man kände sig lite schizad. På lördagen kom katterna tillbaka. Sen på eftermiddagen ringde Pelle och pratade en masa blaha, för att sedan lämna över luren till Marie, som passade på att fråga om hon skulle bjuda in mig på kräftskivan de skulle på. Det skulle hon tydligen, så en och en halv timme senare kom de förbi och hämtade upp mig. Kräftskivan befann sig strax utanför världens ände, utanför Vårsta. Det blev en hel del snaps och en hel del öl och en hel del annat. Paul, en i värdparet, en trevlig engelsman, undrade om vi inte skulle sova kvar istället för att ta en taxi för 300 för att hinna med sista pendeln. Det lät som en toppenidé just då, vilket ledde till att det blev en hel del mer dryck. Paul försökte dricka svenskarna under bordet, men han somnade själv i soffan. Dooley's var dock det enda han kunde hitta att shotta, så det var tur att han somnade, annars hade halsen klibbat igen.
Morgonen efter var man pigg som en slagbjörn. Resan hem från ödemarken tog ca 2 timmar, och medans vi väntade på pendeln fick vi se en av Södertäljes byfånar. Man undrar var de kommer ifrån. Lyckligtvis pratade han mest med kassörskan på caféet och inte med oss.
Väl hemma skulle bilen köras ut till föräldrarna, farsan öppnar butiken idag. Efter det var det dags att se senaste Stjärnornas krig. Helt klart sevärd, och han lyckades sy ihop storyn väldigt bra.

Igår var det dags för första dagen på jobbet. Blä, kändes det som när klockan ringde, och katterna tyckte bestämt att jag skulle ligga kvar i sängen.
På kvällen var det dags att köra över Peking med 2-0 och samtidigt slå publikrekord för Superettan, både vad gäller enskild match och vad gäller total publik under året, då är det ändå 6 hemmamatcher kvar.
Väl hemma väntade Madness senaste skiva, The Dangermen sessions (går inte att länka direkt till skivan). Riktigt bra vax, där de gör covers på en hel del förstavågsska, bland annat Israelites, av Desmond Dekker. Inte riktigt klassiskt madnessound, men bra ändå.

Fick en del feed-back från mitt tidigare inlägg, och det gjorde att jag fick förhoppningarna bekräftade. För det första ska man vara sig själv, för det andra så föredrar de vettiga tjejerna snälla killar, i alla fall när de har vuxit upp.

I vilket fall så känner jag mig, trots allt, på toppenhumör, och mitt självförtroende har fått en rejäl boost senaste halvåret och jag trivs med det mesta.
Kul även att se folk i min omgivning trivas, när andra är glada blir även jag glad, eller om det är tvärtom.

Fördelen med att vara tillbaka på jobbet är att jag kan blogga lite oftare och att jag förhoppningsvis kan få utlopp för energi vilket kan ge lite intressanta uppdrag.