Lång tid och sånt

Kom på att det är dags att skriva ett nytt inlägg, annars kan ju folk börja tro att jag har dött eller blivit ickesingel, men ingenting sånt har hänt.

I torsdags hade jag och min vän Anna en liten skrivövning över mailen. Den gick till så att hon skrev sista meningen, jag nästsista, osv. Svårt, men otroligt roligt, och ett ganska skruvat resultat. Läs och bedöm själva. Prova gärna.

Han tog av sig sin, en gång, vita, midjekorta, kavaj och hoppades att dagen skulle falla i glömska. Det drog från fönstret. Kvällningen var här. Han släckte cigaretten och sträckte sig efter sin färdiga sil. Äntligen satte drömmarna igång, härliga kvinnor som skulle uppfylla alla hans önskemål. Nöjet var kort. De vackra och heta kvinnorna ersattes av en obeskrivlig ångest till något rödaktigt, skrämmande. Mest var det om eld, febrig eld, som slukar allt och bara lämnar torrt bränt papper kvar. Drömmarna, dessa hemska drömmar som kommer upp efter en riktig tripp, de gör så att kroppen kastas fram och tillbaka i sängen, hela natten lång. Redan på morgonen när han vaknade hade han känt på sig att något stort förändrats, men det tog ett tag innan han visste vad det var. Våren, en vacker årstid, kanske dags att dra upp persiennerna här i pundarkvarten, tänkte Janne och skred till verket. Solstrålarna lyste upp dammkornen som virvlade omkring i lägenheten. Storstäda, tänkte Janne, det finns ju roligare saker att göra, men det är väl bara att sätta igång, varpå han gick ut från vardagsrummet. Det var något som var fel, som att någon eller något iakttog honom, vilket ju var helt omöjligt eftersom han alltid låste dörren om sig. Han hörde ett ljud från hallen och vände sig sakta om, enbart för att mötas av ett par gula ögon som kom farande mot honom, sittandes på den största orm han någonsin hade sett, och som eventuellt kunde vara det sista han någonsin såg. Besten verkade honom övermäktig. Han högg, bet och sparkade, tills den stora ormen slutade försöka ta stryptag och krossa vartenda ben i hans kropp och reptilhuvudet föll bakåt och en liten rännil blod rann från den fjälliga magen. Sedan öppnade han fönstret för att släppa in våren.



Som sagt, en svår övning.

Tvättstuga igår. Lakan till 180-säng är knepiga att vika när man är solo. Jag har världens sämsta tvättstuga. En tvättmaskin, en torktumlare av hushållseffektivitet, dvs det tar 150 minuter, minimum, att få lakanen torra. Torkrummet är också ganska kasst, vilket innebar att jag fick ha skjortor hängande i lägenheten, och springa ner och hämta lakanen från torkrummet imorse.

Lyckades få tag på en date till balen. Fantastiskt skönt.

Vad har hänt på sista tiden? Massvis. Har träffat trevligt, nytt folk både på fika och på luncher.
Har haft fullt upp på jobbet senaste tiden, skönt, på så sätt att tiden går, men man är slut när man kommer hem.

Är lite stolt över att jag faktiskt fortfarande lyckas hålla två träningspass i veckan. Imorrn bitti är det dags igen. Ska även fika med Theres och Micke, den ena vid 18, den andra vid 19:15.

Bara 10 dagar kvar tills jag blir 31. Undrar vad man ska önska sig, undrar vad man ska hitta på.

Nåväl, det löser sig.